man ska aldrig ha för bråttom att duscha

I dag känner jag mig trött och gammal... Terminens första Afropowerdance avklarad (ja jag vet att jag körde förra veckan, men det var tjuvstart). Nästan 90 deltagare, grym stämning och massor med härlig energi, trots att vi inte puttade ner ett enda sandslott med duvetvad. Härlig stämning och folk svettades så det stod härliga till. Mitt onda lilla löparknä (som faktiskt varit ganska tyst hela dagen i dag - jippie!) sa inte ett pip, men mina trötta höfter protesterade lite. Det är inget allvarligt med dem, men de känner sig lite överansträngda efter all knärehab jag sysslat med. Squat, enbensböj, utfall och att kliva upp och ned på en stol tar ganska hårt på höfterna. Nu ska de få vila, ända till i morgon kväll när jag kör step...

Trött och seg i huvudet också, men det är bara att vänta sig med sömnbrist som ackumuleras för var dag. Så blir det när man aldrig klarar av att gå och lägga i sig i tid. Att sitta och blogga så här dags, med intorkad svett, i stället för att skynda ned i duschen och sätta fart mot sängen är ett typexempel på varför det blir så. Då blir det segt. Varken kropp eller huvud är 22 är längre, och tur är väl det! Jag försökte råda bot på en del av sömnbristen genom att krypa ned i sängen igen i morse efter hundpromenad för att lämna J i skolan, men trots en dryg timme i gosig säng, bredvid varm och mysig sovande man som jobbar eftermiddagsskift den här veckan, så lyckades jag inte somna. Tyvärr är det inte alltid så enkelt att sova även om både behov och möjlighet finns.

Dags att sätta fart och hoppas att John Blund kommer snabbt i kväll i alla fall, om jag bara lyckas fräscha till mig och få huvudet på kudden snart.