Hurra, knät känns bättre i dag! Och en av mina bästa vänner födde en son i morse. Efter gårdagens kommentarer på fb förstod vi att det var på gång, så varken förvånad att jag drömde om det i natt (lite förvånande kanske, att de valt att åka och hälsa på oss, 12 mil bort, när förlossningen så tydligt var på väg, men det är en annan femma) eller av den mmsade bilden som jag fick senare i morse. Men roligt!
Inte lika roligt dock att knät som kändes bättre på morgonens promenad till skolan (nej, vi vågade verkligen inte cykla i dag heller, på den skridskobana som kalla gata här - gruset gör en knappt märkbar skillnad) gjorde mer ont igen när samma promenad företogs för att hämta dottern. Jag är ju jätteduktig och har vilat flera dagar, och stretchat och rehabbat/prohabbat duktigt. Borde jag inte vara helt och hållet smärtfri och fit for fight att springa igen i dag? Förstår ingenting...
I kväll står årets första Afropowerdance på schemat på den nya dagen och tiden. Det ska i alla fall bli roligt och jag hoppas att det inte ska kännas i knät.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar