onsdag 12 januari 2011

gammal?

Dagens rapport... Jag blir inte riktigt klok på mitt knä, under gårdagen gick det fram och tillbaka. Ibland tyckte jag att det var bättre och gjorde mindre ont, och ibland tyckte jag det gjorde mer ont. Mot kvällen tyckte jag ändå det var övervägande bättre, och under Afropasset kändes ingenting i knät - skönt. (Inte heller efteråt, vilket jag var rädd för, ibland kan det ju funka under träningen, när kroppen är uppvärmd och endorfiner pumpar runt i blodet, men så blir det mycket värre senare, när man svalnat igen.) Däremot högg det lite i ryggen vid ett par tillfällen... Måste vara åldern. När jag fyllde på vattenflaskan igen efter passet, innan vi åkte hemåt, så råkade jag kasta en blick i spegeln och insåg att jag har fått väldigt många grå/vita hårstrån. Snart är jag riktigt gammal alltså.

I dag är det fram och tillbaka igen. Gör ont när jag går, för det mesta, men när jag delar av vägen lät en trött-i-benen-sexåring rida på min rygg och vila ett tag på väg hem från skolan, då kändes det ingenting i knät, trots sisådär 24-25 extrakilo (ungen + vinteroverall och kängor!) på ryggen och en lätt framåtlutad gångstil. Kanske är så jag ska gå för jämnan?

I kväll väntar step challenge, första passet för året, första gången jag leder step sedan 14 dec, en hel månad. Måste kanske kolla igenom stegen och göra färdigt koreografin. ;) Det blir bara två pass, innan det blir uppehåll igen, för den här tiden om två veckor är vi i Thailand. Antagligen kommer den här bloggen få vila då, och det bloggande jag hinner med kommer främst att ske på resebloggen jag skapade förra veckan. Lite sol och värme ska bli härligt! Jag älskar vinter och har faktiskt ingenting emot att det i dag kommit lite mer snö i stället för den som smält bort under helgens temperaturambivalens, även om det är förrädiskt halt på den isbana som inte försvunnit i och med snöandet utan numera bara inte syns under ett par centimeters nysnö. Men det ska bli skönt att slippa vara rädd för att halka omkull vid varje steg och framför allt skönt att slippa alla dessa tjocka och klumpiga kläder och tunga otympliga skor. Nu önskar jag bara att jag ska bli bra i skruttknät så att jag kan ge mig ut på de sköna löprundor i bara shorts och linne som jag längtar efter.

2 kommentarer:

Mia sa...

Alltså... Jag blev gråhårig när jag var 22. Om det nu kan vara till någon tröst...

Krya på knät!

Lotta sa...

Nej, det är inte till mycket tröst när jag ser en massa grå hår i min egen spegelbild.. :P skämt åsido så stör det mig egentligen inte speciellt mycket, jag bara hajade till över att det var så många och jag inte sett mer än nåt enstaka förut, och knappt tänkt på dem.

Tack, knät är bättre nu, så nu gäller det bara att ha tålamod och inte ge mig ut och springa för tidigt så det kommer tillbaka och blir värre..