jag kommer inte vara där...

Jag har nästan förlikat mig med att jag kommer att missa årets roligaste träningshelg, the Nike Blast, eftersom det beror på en så bra anledning som att jag kommer att befinna mig på andra sidan jordklotet och sola, bada, dyka och äta massor med het, god mat och exotisk färsk frukt i landet jag gärna återvänder till många gånger. Annars måste jag erkänna att det var lite surt att titta på programmet och inse att jag inte kommer vara där, på helgen man går och längtar efter ett helt år. Om du inte vet vad Nike Blast, förut Nike convention, är så är det en helg fylld med det bästa som finns inom gruppträning, de bästa instruktörerna från Sverige och utlandet leder alla tänkbara typer av gruppträningspass i två heldagar - cykel, step, dans, styrkepass, yoga m.m plus intressanta föreläsningar. Gamla beprövade kort och det hetaste, mest populära blandas med det allra nyaste som du kanske aldrig haft chansen att testa, dessutom kan du supershoppa ur nya Nike kollektionen till superpriser och naturligtvis köpa ny musik till våra klasser. Det är en helg när runt ett par tusen, majoriteten tjejer även om det finns killar också, träningstokiga springer omkring svettiga, med stora leenden på läpparna och tränar klass efter klass och bara insuper inspiration och träningsglädje för ett helt år. Helt enkelt en underbar helg, för såna som oss! Nike är alltid sista helgen i januari, och redan i bilen hem därifrån börjar man längta efter nästa år, i alla fall jag och mina vänner som jag brukar åka med. Galet kul är vad det är!

Och i år kommer jag inte vara där, känns konstigt och trots att jag är i Thailand så känns det liiite surt, för det är ju så kul. Jag får helt enkelt börja ladda för Nike 2012 i stället. Då vet jag precis vad jag gör och var jag är sista helgen i januari!

Just nu är det handboll, måste-matchen mot Polen. Spännande värre!

Dagens skaderapport då. Det blir bättre och bättre dag för dag, tralalala! Även om det går i snigelfart. Men i dag gick jag säkert halva vägen innan jag kände någonting i knät när jag skulle hämta J i skolan. Det är 1 km till skolan så alltså 500 m smärtfri, wow! Och även om det sedan började kännas så var det svagare och mindre, faktiskt inte ens i varje steg heller resten av vägen. När vi traskade hemåt så gick det inte i samma raska tempo som jag hade ensam och då kändes det ingenting i knät alls. Har stretchat varje tänkbar stretch för rumpa och utsida lår, och kanske ett par otänkbara också, plus framsida lår, både den vanliga och den djävulska varianten för löparknä, baksida lår och höftböjarna ur ett par olika vinklar flera gånger under dagen. Lite utfall, enbensböj och squats som rehabövningar också, bara för skojs skull. Under tiden drömmer jag om kommande löprundor som kommer allt närmare, bara jag fortsätter att rehabba duktigt och har tålamod nog att inte stressa.

Nu ska jag koncentrera mig på det spännande slutet av handbollsmatchen. Heja Sverige!