I've been slacking

Alltså, jag har ju inte uppdaterat bloggen på flera dagar. Och jag har ju saker att berätta. Inte meningen att mörka min träning, tiden bara gick till annat. Jag har faktiskt ett liv i väg från datorn även om det är svårt att tro det ibland.

Knät (knäna) har långsamt blivit bättre och jag lutar åt att tro att jag gick ut lite för hårt med rehabben från början och helt enkelt blev överansträngd. Min sjukgymnast sade visserligen att det gick bra att köra styrkeövningarna varje dag och minst varannan, men det blev nog för mycket för mina knän ändå. Jag gick ner till varannan dag plus att jag tog bort en övning som säkert är nyttig och bra (den kanske kommer tillbaka lite senare) men som känns väldigt instabil just nu och inte känns bra i knät, gör inte ont, men känns fel på något sätt så den får vila ett tag.

Dessutom återgick jag till att stretcha sätesmuskeln liggande på rygg med höger fot på vänster lår och högra knät ut åt sidan när jag ska stretcha högra sätet, i stället för att lägga upp foten och underbenet på ett bord. Det är ju i princip samma stretch men med foten på ett bord sliter det mer på slemsäcken på utsidan av vänster knä, något jag känt av tidigare och som jag tror delvis är inblandat i att min vänstra rumpa är så mycket stelare än den högra.

Så mina knän började kännas bättre igen. Det blev som nämnt inget löpförsök i fredags som jag hade planerat. Lördag och söndag var uppbokade på annat, bodybalance kvartalsutbildning och en röst-workshop plus ordinarie körövning - jag hann knappt ens titta på någon sport, trots att det hände roliga saker. Det var intressant saker i alla fall, får se om jag hinner berätta om det en annan gång. Något löpningsförsök hann jag inte ens fundera på, en promenad i den sköna vintersolen blev det lördag eftermiddag men det var allt förutom rehabstretchingen.

Måndag var det så dags att testa hur knät funkade vid löpning, en sådan där löjligt kort sträcka så jag inte skulle hinna få ont. Böt om till löparkläder och tog sedan på termobyxor utanpå eftersom jag först och mestadels skulle gå och inte ville frysa. Jacka blev det också förstås, av samma anledning, det kändes jättefånigt. Jag knöt löparskorna och satte av i raskt gångtempo. 1 k "uppvärmning" och sedan började jag springa. 500 m blev det i ca 5 min tempo. Det kändes tjockt och klumpigt i ytterkläder och blev förstås väldigt varmt mot slutet och efteråt, ovan vid att springa så blev jag så klart flåsig av tempot, även om jag egentligen inte hann börja bli trött på så kort bit. Jag vågade inte utmana ödet och stannade därför efter 500 m men det kändes bra i knät, ingen smärta. Det är så löjligt kort att springa 500 m, men syftet var ju att testa, och att stanna innan smärtgränsen och det lyckades jag med. Jag gick sedan 500 m och tänkte att jag skulle springa en "intervall" till, kanske 300-400 m, då hade jag ju fortfarande marginal till 1 k där det var smärtan började sist. Men efter 140 m kändes utsidan av låret och senan in mot fästet "trött" eller hur jag ska beskriva det. Det gjorde inte alls ont, bara lite ansträngt, men jag ville inte chansa och riskera någonting så jag avbröt efter 145 m och gick sedan cirka 1,5 k hem. Ingen smygande smärta efteråt så jag bedömer det som ett väldigt lyckat försök trots den mer än fånigt korta sträckan.

Knät har hållit sig sedan dess, inte blivit sämre och bortsett från enstaka hugg och dragningar så har det (peppar, peppar) inte känts på övriga ställen i båda knäna heller. I går var jag inne på uppföljningsbesök hos sjukgymnasten men det hinner jag inte skriva om nu. Afro + bodybalance i tisdags, step i går efter rehabbesöket och i kväll blir det bodybalance igen. Nu måste jag fixa lunch innan det är dags att hämta stumpan i skolan.

Ps. Jag har också köpt nya fina rosa vårblommor till mitt köksfönster, det kanske jag hinner ta kort på och blogga om senare - helst innan jag hinner ta död på dem då, jag är en notorisk blomdödare... Snart är det vår!