bloggvila?

Jag springer alltså bloggar jag, eller är det tvärtom? Just nu gör jag det inte alls, springer alltså. Och jag hade lovat Sveriges nästa store simstjärna att blogga om min planerade långrunda på 800 meter blev av. Rundan var inte ens i närheten av att hända och jag orkade inte ens blogga om att jag inte sprang. En vecka och två dagars rehab, ganska noggrann och plikttrogen sådan om jag får säga det själv har inte bara inte gjort mig det minsta lilla bättre i knät, det har faktiskt snarare känts som att det blivit lite värre, att jag fått mer ont i löparknät. Och som grädde på moset har jag fått lite andra ont i knäna också, för att stretchandet och styrkeövningarna uppenbarligen belastar mina knän på att sätt som de tydligen inte gillar. Just i dag när jag och maken tog en promenad i den iskalla solen som såg så skön ut inifrån gjorde det faktiskt inte direkt ont i löparknät för första gången sedan innan mitt sjukgymnastbesök förra torsdagen, men jag kan inte svära på att det inte berodde på att smärtan på framsidan av knät, under knäskålen var mycket starkare och överskuggade löparknät. Visst är det förresten fantastiskt med dubbla negationer? Nu har jag lyckats flera gånger!

Vänstra knät gör peppar, peppar inte ont när jag går eller tränar än så länge, däremot så gillar mitt vänstra knä inte att vara i positionen det hamnar i för att stretcha sätesmuskeln, speciellt inte den stretchen där man lägger upp foten och underbenet på ett bord i höfthöjd, vinklar ut benet och på så sätt kommer åt rumpan, vilket är den stretchen som sjukgymnasten rekommenderade. Nu finns det ju andra sätt som jag tycker kommer åt gluteus lika bra, även om inte sjukgymnasten tyckte det, som inte verkar belasta mitt knä riktigt lika mycket på just det sättet. Problemet är bara att när väl den här irritationen uppkommit så känns det även i de flesta andra stretchpositioner, om än inte lika mycket - det är en av anledningarna till att jag är stelare i sätet på vänster sida. Det är en slemsäck som blir irriterad och det är inget farligt, det går över av sig själv bara man undviker positioner där den blir irriterad så att den får vila. Sist tog det nog 2-3 månader, men då upplevde jag det inte som något problem egentligen eftersom det bara gör ont just i det läget med utåtvridet knä, böjt och ihoptryckt ben. Som jag ser nu på saken så kan det bli så att jag blir väldigt obalanserad i rörligheten runt mitt bäcken.

Jag tycker fortfarande att det inte är någon katastrof, att det viktigaste är att jag blir bra på sikt, och jag börjar mer och mer ställa mig in på att inte springa varvet i år och känner mig helt tillfreds med att det finns fler lopp att springa i år, och fler varv att springa andra år osv osv. Bortsett från det så börjar jag bli jävligt less på mina knän.

Och inte ens någon medalj blev det i dag, trots att vi hade Charlotte Kalla som åkte tremil och både damer och herrar som åkte skidskyttesprint. Men suveräna Anja gick och tog säsongens första världscupseger i Tarvisios störtlopp, all heder åt henne och en stor knäpp på näsan åt de som gnällt och sagt att hon är slut som åkare och borde lagt av för länge sedan. Älska en stor idrottare som tror på sig själv och lever upp till bevis!