det oroar mig

I går var egentligen rehabdag för mig, alltså jag borde ha kört styrkeövningarna. Det blev inte av under dagen, trött och gosig på förmiddagen, kaffe med eftermiddagsjobbande maken och alldeles för mycket zuma blitz på facebook gjorde att tiden gick fort. Lunchen blev så sen att maken fick hämta J på skolan eftersom han äter snabbare än jag (läs: kan kasta i sig maten på några minuter) och därefter skjutsa honom till jobbet så jag kunde ha bilen, storhandling på maxi, hem och plocka upp, fixa mellanmål till utsvulten dotter och nästan lika utsvulten mamma. Efter det hann jag hänga tvätten, plocka ur diskmaskinen och läsa någon blogg innan det var dags att bege sig mot gymmet och kvällens Afro pass, hade varken tid eller lust för någon rehabträning innan det.

Jag hade letat fram en riktigt gammal skiva med musik, nr 2 som är härliga, suggestiva trumrytmer, ganska monoton men med grym energi. Det blev en speciell stämning, lite lågmäld men laddad och det kändes som att dansen verkligen lyfte. Vi har ju kört samma koreografi ganska många gånger nu, och den var lätt från början, med stora, organiska rörelser och många upprepningar, många sköna rörelser att stå länge och förlora sig i och eftersom de flesta på passet är stammisar som kommer så gott som varje vecka kan folk verkligen släppa loss och leva sig in i dansen, släppa tankarna ganska mycket och i stället fokusera på känslan. Härligt! Men det känns ändå kul att jag vet att den nya koreografin är beställd och förhoppningsvis kommer snart. Spännande att se hur den nya är, vilken känsla den har, om jag känner att jag vill använda den rakt av eller om jag plockar "godbitarna" och blandar upp med en del tidigare favoriter. Ska bli kul att byta i alla fall, även om jag gillar den här koreon så känns det som att vi snart har mjölkat ur den allt som går.

Det kändes ingenting i knät, eller något av knäna, på något sätt, under passet, det är skönt. Men efteråt, när jag gick mot bilen, KÄNDE jag IT-bandet - trött, spänt, irriterat. Det oroar mig lite.

När jag kom hem var jag trött, och lite oroad av mitt trötta IT-band och hur det drog i knät. Jag hade ingen större lust att göra rehab heller, och det var rätt skönt att kunna skylla på att senan kändes irriterad och trött och att jag inte ville riskera att överanstränga knät. Jag stretchade till slut noggrant innan jag äntligen kom i säng i alla fall.

I dag blev det ordentlig rehab på förmiddagen i alla fall, framför världscupfinalen i alpint - damer och herrar störtlopp på programmet. Alla övningarna + lite extra för baksida lår som jag själv tycker att jag är svag i och behöver stärka upp. Jag vet inte om det har någon som helst inverkan på ett löparknä, men när jag ändå körde kunde jag lika gärna lägga till den.

Maken fick skjuts i dag igen eftersom jag behövde bilen i kväll också, till mitt step pass. På vägen hem passade jag på att uträtta två viktiga ärenden, apoteket och systembolaget. Medikamenter införskaffades på båda ställen kan man säga. Voltaren T (maken knaprar just nu för sina skruttiga knän och jag har bestämt mig för att köra en kur själv också, för att hjälpa kroppen på traven) och några flaskor vin så att inte vårt vinställ behöver gapa så tomt. Gissa vad jag känner mig mest sugen på att medicinera mig med?

Efter att ha kånkat på vinflaskorna behövde jag förstås ett mellanmål, energi inför mitt pass, och sen hann jag inte mycket mer än att träna lite på det nya blocket jag satte ihop i går kväll innan jag somnade och klura på utlärningen så att det skulle flyta smidigt, innan det var dags att åka. Passet var kul som alltid, och den nya delen funkade jättebra trots att den var lite klurig. Jag hade inte ont i något knä under passet. Men sista delen av passet kände jag av min sena, inte ont, men trött-irriterad, och när jag gick mot bilen kändes den trött och stram, trots att jag stretchade den extra efter passet. Det oroar mig!

Vad innebär det här, att jag känner av IT-bandet på det här sättet? Är det en överansträngning, en skadevarning? Gör det mitt knä sämre, trots att det egentligen inte gör ont? Måste jag vila helt från mina pass för att låta senan återhämta sig och knät kunna läka? Nu, efter att ha vilat en stund, och stretchat extra noga, ännu mer, både rumpan, IT-bandet, satt en lång stund i duvan bland annat, så känns det bättre igen. Men det oroar mig oerhört. Vad betyder det här?