blev inget

Nä, det blev varken löpning eller pepparkaksbak i går och inga julgardiner till fusktvättade fönster. J fick med sig en kompis hem från skolan och jag tog tag i ett litet diskberg. I dag blir det ett nytt försök, med baket alltså. Se hur mycket jag hinner innan det är dags att åka in och köra ett team teach adventsstep. Springa får jag göra framåt helgen. Nu ska jag bara samla lite kraft och släpa mig härifrån. Seg i dag och med en lätt huvudvärk. Jag som aldrig har huvudvärk. Så när jag lämnat J på skolan och tagit en promenad med hunden så kröp jag ner i sängen en timme. Hade jag inte ställt alarmet hade det nog kunnat bli två eller tre... Innan dess var huvudvärken värre, men den försvann inte helt av tuppluren heller.

Ett, två tre, nu gick jag

en vecka i livet

Veckans träning:
Måndag: lugn distanslöpning, återhämtning efter söndagens pass. 8,3 k i 5:37 tempo
Tisdag: step challenge (mitt pass) 70 min kondition, inkl nedvarvning och lång stretch
Onsdag: Afropowerdance (lite lugnt då jag hade förkylningskänningar) 60 min kondition, inkl kort nedvarvning/stretch
Torsdag: step basic (fick vikariera på lunchpasset) 60 min inkl nedvarvning, kort styrkedel och stretch
Fredag och lördag: vilodagar så att kroppen fick återhämta sig ordentligt. Lite pulka/bobåkning med J i den härliga snön lördag em bara.
Söndag: distanslöpning, 7,4 k i 5:42 tempo. Meningen var ett lugnt pass men farten blev ännu lägre av snön som både piskade mig i ansiktet delvis och som jag fick pulsa igenom emellanåt. Men kändes bra, drog upp farten på slutet och kroppen svarade bra trots dåligt med löpning och en mild förkylning som jag ändå tränade mig igenom delvis.
Jag hade naturligtvis inte tränat om jag varit sjuk på riktigt, men jag känner min kropp och är bra på att bedöma vad jag kan och inte kan göra. Nu låg jag så där på gränsen och hade jag inte haft pass skulle jag valt att vila flera dagar, men som instruktör så balanserar man ofta på gränsen. Är jag inte för dålig så är det mer besvär att jaga vikarie och hålla på att trassla. Men som sagt är jag riktigt sjuk lejer jag förstås bort passen också, jag äventyrar inte min hälsa.

Det känns lite konstigt att registrera så många pass på en vecka jag inte varit helt på topp, men det var ju för att jag fick hoppa in på torsdagen också. Måndagslöpningen hade jag ännu inte känt något i halsen och då var jag verkligen sugen på att springa eftersom jag vilat min stela sena lite inför söndagens Afro på conventet och inte sprungit på en vecka. Nu behöver jag få in någon typ av fartpass, antingen intervaller, fartlek eller snabbdistans men det känns lite lurigt att försöka springa fort i det här väglaget. I dag är det även svinkallt ute, men eftersom det inte blåser som det gjorde i går så ska det nog funka att springa ändå, men jag tror att jag kanske ska baka pepparkakor i eftermiddag i stället. Jag gjorde degen i lördags och vet inte när jag ska hinna baka annars. Förmiddagen i dag tillbringade jag hos frisören så därför kom jag inte ut på någon runda då, annars springer jag ju gärna på förmiddagen. Men när jag kom ut från frisören var klockan en stund efter 9 och då var jag tvungen att skynda mig hemåt och ta ut hunden G på en härlig promenad i vintersolen. Sedan närmade sig klockan 10 och jag var förstås hungrig och då var springtillfället borta för den här förmiddagen.

Annars har jag passat på att börja baka och pyssla inför. I fredags blev det saffransbullar. Jag gör inte lussekatter, för jag tycker inte det är lika gott, utan som vanliga bullar fast med saffran i. Inga russin heller för det är det värsta jag vet med mjuka, blöta, slemmiga russin i en god bulle. I år hade jag hasselnötsmassa och lite riven mörk choklad blandat med smör som fyllning. Det blev mycket gott, fast jag föredrar nog mina vanliga med mandelmassa i stället. I lördags bakade jag saffransbiscotti. Ett måste i mina jular sedan flera år tillbaka, så goda. I år fick den hackade mandeln i dem sällskap av mörk choklad. Och så gjorde jag som sagt pepparkaksdegen som nu behöver bakas. Lördagskvällen avslutades sedan med hemgjord pizza som ju också är en form av bakning, med mycket gott resultat.

Dags att börja med julgodiset också, men allra först måste jag bestämma vad jag ska göra i år. Chokladlakritskolorna som jag gjorde för första gången förra året är självskrivna - så goda! Att jag ska göra några sorters chokladtryfflar är också självklart, men vilka smaker? Det får jag klura lite på, och så kolla med syster vilka hon gör. Genom att göra olika sorter så kan vi få dubbelt så många goda smakvarianter att smaska på. :D

I går blev det en snabb tur till Plantagen för att köpa lite fina julblommor att pynta med till adventsmyset, men jag insåg senare att jag missade både amaryllis och hyacint så det får bli en kompletteringsrunda snart. Åtminstoner hyacint måste jag ha så att det doftar riktig jul. Hyacint och grandoft... Det är jul! Stjärnor och ljusstakar är på plats, kanske får jag upp julgardinerna i dag. Jag har visserligen inte tvättat fönstrena men i den här kylan tror jag att det får vara. Kanske torkar av insidan bara och sedan får det bli ordentlig fönstertvätt till våren i stället. Ute ligger ett tjockt snötäcke och gnistrar vitt och vackert, julstämningen är redan här. Vi har till och med börjat tänka på julklappar - REDAN! ;)

Då återstår bara att bestämma om eftermiddagen ska bjuda på löpning eller pepparkaksbak. Det lutar åt pepparkakor. Dessutom måste jag träna in nya Afropowerdance-koreografin som jag fick i onsdags och förbereda mig inför morgondagens adventsstep då vi blir tre instruktörer som teamar, alltid kul.

snölöpning och instructor's high

Sitter här, mätt i magen efter risgrynsgröt, en halv avocado och två clementiner som var dagens lunch. J trippade upp och kräktes vid midnatt så hon fick förstås vara hemma i dag. Magen verkar lugn i dag, tack och lov, och hon önskade gröt till lunch - inte mig emot. Risgrynsgröt (jag fuskar med köpt "korv", så smidigt att ha i kylen) som jag förstärker med lite vetegroddar och havrekli, kanel och mörk sirap, mums!

Svetten från förmiddagens löprunda har torkat in, men jag borde nog ändå släpa mig till duschen snart. Min första riktigt löpning i snö och jag gillade det. Något långsammare än vanligt (egentligen ingen vikt vid tiden i dag eftersom det skulle vara en lugnare återhämtningsrunda, bara ett konstaterande), inte konstigt att man rör sig lite långsammare i snö och kyla. Mjukt motstånd i underlaget men skönt att springa på. Jag var lite orolig för att det skulle vara halt och svårsprunget eftersom jag inte tog mina slip stoppers men det gick bra. Försökte springa med ganska korta steg och landa under kroppen och inte framför och vara lätt på fötterna.

Det var skönt att springa igen, hade inte sprungit sedan förra måndagens långpass på 17 km. Då var vädret betydligt sämre än i dag, stora blaffiga snöblandade regndroppar som ibland blev rent regn och ibland nästan snö men som blev ett blött, klafsigt, slirigt slask på marken att springa i. Rundan gick ändå ganska bra även om det var tungsprunget och segt. Jag var dränkt som en katt när jag klev in genom dörren hemma igen, men inte kall och då gör det inget att vara blöt. Jag svettas ju ändå så lite extra väta utifrån gör inte så stor skillnad. Efteråt blev jag dock lite stel i senan på insidan av fotleden och den smärtade emellanåt. Inget allvarligt, lite irriterad och överansträngd bara, jag har kunnat köra mina klasser som vanligt (step och bodybalance i tisdags och Afro i onsdags), men ville inte riskera att göra senan värre genom att springa igen inför helgens convent, anordnat av Mälardalens gymnastikförening, på vår anläggning där jag skulle instruera Afropowerdance.

Wow, vilken kick det var! Drygt 60 deltagare på mitt pass som alla gav järnet, dansade och hade kul, gav mig otroligt mycket energi. Jag har fortfarande kvar lite pirr av det "instructor's high" jag fick. Vilken upplevelse! Flera av deltagarna kom fram efteråt och tackade mig och berättade hur kul de tyckte passet var och jag är bara så otroligt TACKSAM för det var ju DELTAGARNA som gjorde det så underbart. Den energi och glädje de gav gjorde att vi kunde skapa MAGI tillsammans. Tänk om jag kunde få chansen att instruera mer på convent... Det behöver inte vara de stora, jag menar inte Nike som är världens bästa (i alla fall i Sverige!) men i den här storleken, gymnastikföreningar, mindre anläggningar som vill ha inspirationspass. Undra hur jag ska kunna uppnå det? Jag vet att jag är duktig. Jag är en bra instruktör även om jag förstås inte är fullärd eller perfekt på något sätt. Det går alltid att fortsätta utvecklas och jag vill bli bättre hela tiden, växa, förfina detaljer. Men jag ÄR bra. Jag har mycket att ge. Frågan är bara hur jag ska kunna hitta ett sätt att göra det.

Och i helgen började äntligen Vinterstudion igen! Helskön underhållning, maxade sportresultat som också är underbar underhållning. Popsen är grym i rutan som alltid. Extra roligt är det förstås med så fina resultat som den här helgen bjöd på. Världscuppremiär i längdåkning i Gällivare med individuella lopp för damer och herrar på lördagen och stafett på söndagen. Charlotta Kalla tvåa, Marcus Hellner etta och Daniel Richardsson trea följdes upp av en andraplats i damernas stafett och förstaplats i herrarnas! Härligt!

Nu ska jag nog gå ner och duscha!

livsbalans

Det blev varken löpning eller middagsgäster i går. Regn och snöslask och ett väglag som knappt gick att ta sig fram i - jag fick till och med inse att det inte gick att cykla att handla som jag alltid gör annars. Därför blev det i stället en himla massa bilåkande, som startade med att jag fick följa med M och hämta bilen som varit inlämnad på service och byte av gasspjäll. Sedan åkte jag fram och tillbaks genom både Hallsberg och Kumla flera gånger kändes det som, ta ut pengar, köpa ägg, hämta cykel, till kyrkogården för att tända ljus och slutligen handla. I ett grått, mörkt, smutsigt och slaskigt november var jag sedan på riktigt dåligt humör utan att egentligen veta varför. Mitt nya jag tänkte bota det med en löprunda innan jag skulle vara tvungen att hämta M på jobbet. Jag hann inte av två anledningar.

Först ringde B och bjöd in oss på tacos och Idolkväll och sen var M klar på jobbet en timme tidigare. Genast på bättre humör även utan att springa. :)

I dag har jag däremot att sprungit och det känns gott i nu tunga ben. 11,4 km gick på nästan exakt en timme. Jämfört med de som varit riktiga löpare längre än ett halvår så är mitt tempo inget att skryta med, men för att vara jag är jag grymt nöjd och har gjort stora framsteg. Den enda som det är värt att jämföra med är ju mig själv och då var jag verkligen grym i dag. Började i vanligt tempo men lade in en snabbare del i mitten. Först 3,2 km i 5:06 tempo och sedan 2,2 i 4:53 tempo innan jag lugnade ner mig lite till 5:24 tempo ett par km och avslutade med 1,5 i 5:54. Så klart var det jobbigt, men jag kände mig stark och nöjd, ännu mer efteråt förstås.

Nu har kvällen avslutats med fin köttbit, klyftpotatis med rostade rotsaker, gräddsås, grönsaker och rött vin och så salt lakrits och mörk choklad framför filmen "Underbar och älskad av alla" för att väga upp all träning och hälsosamt leverne. ;) Balans är viktigt i livet!

alternativa intervaller

Försökte simma intervaller i dag, i stället för att bara plaska fram och tillbaka under tiden som dottern har simskola. Jag kan bara ett simsätt, bröstsim, och har nog rätt dålig teknik på det också. Simmar hellre än bra och allra helst under ytan, och annars tycker jag mest om att hoppa omkring och dyka och leka i vattnet. Men variation i träningen är bra och simning är bra träning, även om man suger på det. Det går dock bättre om man gör det några gånger.

I alla fall försökte jag dra upp tempot så mycket jag kunde med min dåliga bröstsimsteknik, i 2x25 m och sedan lugnare lika långt. Toktrött toksnabbt! :) Det är dessutom svårt att andas (läs flämta) ordentligt när lungorna är i vatten. Körde några stycken på känn, sedan blev det lite mer fartleksinpirerat och på slutet mest lugnt - man måste ju jogga ned, även om man simmar.

Kolsvart ute när jag och dotter cyklade hemåt, tur att det finns cykelbanor och lugna smågator för man känner sig ganska utsatt på cykel på knöggliga halkiga gator, och inte säker på att synas trots cykellyse. Jag blir alltid seg efter att ha badat, inomhus alltså, det är något med klorlukten och hela badhusmiljön, ovanan vid träningsformen gör sitt till plus förstås lilltjejen förtjusning i att basta även om det blev ett ovanligt kort besök där inne i dag. Efter en stunds degande vid datorn dags för mat men tvungen att laga den själv först. Gult klibbigt ris (inte ett dugg GI, jag vet!) och laxgryta med kokosmjölk och cashewnötter. Mycket gott!

Veckans träning så här långt
Måndag: nästan vilodag, ca 15 min enkla styrkeövningar hemma utan redskap; benböj, både på två och ett ben; armhävningar; yogapositionen bågen; plankan; sidoplanka med rotation; liggande höftlyft som tränar baksida lår - tror det var allt
Tisdag: min stepklass, 70 min ren kondition + stretching (höll på att inte ta mig dit i ymnigt snöfall, avstängda vägar och trafikstockningar men var till slut på bara en minut sen när jag startade klassen)
Onsdag: min Afropowerdanceklass, 60 min härlig rörelseglädje och frigörande energigivande dans
Torsdag: simning med intervaller

I morgon måste jag springa igen tror jag, men har inte bestämt vad. Borde kanske vara långpass men det känns dumt att vara ute och springa i 1,5-2 timmar när M är hemma och sen åker till jobbet för att vara borta till efter 19. Dessutom vet jag fortfarande inte om vi ska bjuda C och A på middag i morgon kväll (och dricka alldeles för mycket vin som sist..) och då har jag en del att förbereda också men eftersom de inte hört av sig än antar jag att vi siktar på ett datum längre fram i stället. Vanligt distanspass eller snabbdistans kanske och så sparar jag långpasset till lördag (om det inte blir middag med alldeles för mycket vin för då blir lördag vilodag med bara härlig promenad i vinter/höstvädret vad det nu är då) eller söndag.

Nu har jag skrivit ett alldeles för långt inlägg som ingen orkar läsa igen.

inte en till...

Det här med att blogga, det gick så där. Gör ett nytt försök, ett tag. Så får vi se sen. Kanske blir det lättare att blogga mer om jag lär mig att skriva lite kortare, lite snabbare inlägg. I alla fall så har det gått nästan sex månader sedan förra inlägget, vad hände liksom.

Eftersom det gått så lång tid vore det näst intill fånigt att försöka göra en uppdatering av vad som hänt. Det som är av vikt lär komma fram ändå. Två punkter sammanfattar jag ändå; jag är fortfarande arbetslös/arbetssökande/mellan jobb eller vad man nu vill kalla det; jag har börjat springa - på riktigt! Den första punkten är inte speciellt intressant, jag letar än så länge, det går inte så bra - än så länge. Den andra punkten är säkert inte heller intressant, för någon annan än mig, men själv tycker jag den är desto intressantare.

Risken är att detta nu blir en tränings/löparblogg, och sådana finns det egentligen alldeles för många av redan. Och om det mot förmodan dyker upp någon som läser det här tänker de säkert "inte en till".. Men jag antar att jag ändå mest skriver för mig själv så det spelar nog inte så stor roll.

Vad menar jag då med att jag börjat springa på riktigt? Blivit löpare. Två saker, men den viktigaste är rent mental. Jag känner mig som en löpare, ser mig själv som en löpare, det vill säga, en som springer, på riktigt. Inte bara joggar lite någon gång ibland utan springer, löptränar. Den andra saken har egentligen också med inställningen att göra och är således mental, men blir i förlängningen mer praktisk och konkret och handlar om vad jag faktiskt gör, vilket är löptränar. Ganska mycket för att vara jag och i november, väldigt mycket för att vara jag och det har vid flera tillfällen varit minusgrader ute, och jättemycket för att vara jag och med tanke på att inomhussäsongen med de pass jag leder som gruppträningsinstruktör har varit i gång länge. Dessutom springer jag både fort och långt, fast kanske inte samtidigt, och tränar olika typer av pass, olika distanser, olika intensitet, intervaller av olika slag osv. Jag har köpt en löparklocka, en garmin 305, som är min nya kompis som jag tränar tillsammans med. G är en toppenkompis som alltid ställer upp och följer med ut, och så håller han reda på hur fort och långt jag sprungit, och vilken puls jag haft, var jag sprungit etcetera. Skulle jag springa vilse kan han hjälpa mig att hitta hem också. Det finns förstås massor av funktioner i klockan som jag inte upptäckt/provat ännu, och som jag kanske aldrig kommer att behöva, men kul är det i alla fall. Mest använder jag den till att mäta hur långt jag springer och hur länge, och sedan är det lite kul att se hur pulsen legat och kanske så småningom jämföra om det är skillnad på de olika passen jag springer.

När jag väl kommer i gång kan jag skriva nästan hur långt som helst, kanske det som fått mig att undvika bloggandet så länge. Men nu får det ändå räcka för den här gången, för tiden går och magen knorrar, lasagnen som är tänkt att bli kvällens middag, lagar sig inte av sig själv. Dags att sätta fart! En dag kanske jag blir lika bra på att skriva korta och kärnfulla inlägg som Menmia!, min nya bloggidol.

Måste bara avsluta med att ge ett exempel på hur jag numera faktiskt springer på riktigt. För de som har varit löpare "alltid" och i princip sover med löpartights på och skorna under kudden är det nog inte det minsta imponerande, men för mig är det stort och visar på förändringen. I går kom vi hem från en helg i Trollhättan, där vi firat underbara lilla A, min brorsdotter, som I DAG fyller 1 år. Klockan var ca 17:30, det var kolsvart ute, och flera minusgrader. Efter en kort stunds laddning vid datorn drog jag på mig löparutrustning, tog min kompis G och programmerade in korta intervaller. 10 x 200 m, 30 sekunders vila emellan, och så gav jag mig ut. Och inte nog med att jag verkligen tog mig ut i kylan och mörkret (ja, jag hade reflexväst), och inte nog med att jag sprang intervaller (fast korta är mycket enklare än långa, helt klart), jag TYCKTE DET VAR SKÖNT!