ont, det gör ont..

Fast inte som Lena Ph sjunger, en liten stund på natten men inget på da'n. Det gör ont mest hela tiden, fast faktiskt mer i hjärtat än i knät just nu... Precis nu gör det dock ont i knät också, småvärker och molar lite, och jag tröstäter mörk choklad med saltlakrits, den är fin! Och så tycker jag synd om mig, för att mitt knä gör ont, men framförallt för att jag inte vet vad det är för fel och vad jag ska göra för att bli bra igen. Måndag nästa vecka har jag min bokade läkartid, men jag tvivlar på att den jag kommer få träffa då egentligen kommer att kunna säga så mycket, mer än förhoppningsvis ge mig en remiss in till ortopeden eller till röntgen/magnetröntgen. Och någon gång i veckan sedan ska min sjukgymnast ringa mig och förhoppningsvis ha något att komma med i hur vi går vidare och vad hon tror om mitt (jävla förbannade söta älskade lilla) knä. Och jag försöker tänka positiva tankar, läkande helande tankar, mycket kärlek till mitt knä. Sanningen är att lag är så less på knät att jag bara vill gråta. Jag vill snöra på mig skorna och ge mig ut och springa i flera timmar, dit näsan pekar bara, tills luften i mina lungor och orken i mina ben har tagit helt slut. Jag tror inte jag skulle komma 500 meter ens.

Under tiden söker jag svar på andra sidan Atlanten från en kvinna med en lång lista av förkortningar som jag förstår ungefär, de flesta av dem, som jag har kontakt med. Jag har fotat och filmat mina fötter och ben framifrån, bakifrån och från sidan, när jag står, går och springer. Än så länge har vi inte kommit fram till så mycket och jag har inte fått veta mycket mer än att mina ben och fötter har vissa avvikelser från normalt som jag inte var medveten om överhuvudtaget och frågan jag ställer mig nu är förstås om några (alla? inga?) av dessa är anledningen till mitt onda knä, eller om det finns en annan anledning till min smärta och att dessa avvikelser har orsakats av knäsmärtan och att jag kanske omedvetet har kompenserat min hållning och mitt rörelsemönster. Det är inga stora saker, men även små avvikelser från normal kroppshållning kan ha stor påverkan på kroppens funktioner, speciellt när man ägnar sig åt en sport som löpning med sitt ganska ensidiga rörelsemönster. Fler detaljer än så blir det inte här och nu, men det ska bli intressant att se hur vi går vidare och vad mer vi kommer fram till.

Och jag förstår inte varför det är så segt att blogga. Egentligen. Det här var ju aldrig meningen att vara en träningsblogg, än mindre en löparblogg så varför känns det som att jag inte har något att skriva om bara för att jag inte kan springa? Och varför har jag så svårt att motivera mig till att skriva någonting alls bara för att jag inte kan skriva om att springa?

I går körde jag ett underbart Afropowerdance, fyllt av energi och rörelseglädje. Det märks att det börjar bli vår nu och varmare och ljusare ute, färre folk på passen. Men de som kommer har energi så det räcker och blir över. Jag väntar sedan flera veckor på ny koreografi till Afron men det har inte kommit än och även om den senaste koreografin är jättehärligt att köra, så börjar den bli ganska tjatig eftersom vi har kört den så länge. Så i går bestämde jag mig för att plocka ihop lite gamla steg som funnits i tidigare koreografier och sätta ihop dem till ett pass, typ gamla favoriter, och det var skitkul. Lite snabbare, massor av energi och det syntes på en del av deltagarna som varit med och kört Afro i flera år att de uppskattade att få återstifta bekantskapen med till exempel Lejonkungen och Skaka bakåt med rumphopp! Det blev inga sandslottsnedputtningarmedduvetvad men det var kul ändå. ;)

I kväll blev det ett fantastiskt step pass som också hade mer energi än det egentligen var deltagare, svettigt och kul och när vi körde final till Robbie Williams (jag vet att det är en gammal låt, men fantastiskt skön energi och helt GRYM som träningmusik) så var pulsen hög och leendena breda. Träningsglädje på hög nivå! (Sedan att jag efteråt känner mig både stel och ansträngd i IT-bandet och har ont i knät är en annan sak.)

Nästa gång ska jag försöka att blogga om någonting som inte har med ont i knät att göra...