tre dagar kvar

Efter många långa månader är det äntligen dags. Jag har fått operationstid för mitt knä, på torsdag är det dags.

Med tre dagar kvar börjar jag bli nervös. Inte för själva ingreppet egentligen för det är nog ganska snabbt och lätt gjort. Men för det som kommer sedan. I kväll ledde jag mitt step pass, för sista gången före operationen. Rehabiliteringen ska gå snabbt, på fötterna inom 2-3 dagar, komma i gång och träna igen efter 2-3 veckor. Naturligtvis sakta och försiktigt, ta det lugnt och öka gradvis, men ändå. Ta det försiktigt och hålla koll på smärta och svullnad, se till att kunna sitta ner och vila, gärna med möjlighet att lägga upp foten/benet på något, men annars komma i gång. Enligt ortopeden. Jag ska till och med kunna börja försiktig och gradvis löpträning redan efter 2-3 veckor om allt går som det ska.

Just nu känns det som ett mirakel och jag vågar inte riktigt tro på det. Nu finns det förstås inga garantier för att operationen verkligen fungerar och löser mitt problem (vilket ortopeden tydligt nämnde), och det gnager förstås i bakhuvudet även om jag försöker att tänka positivt. Och med tanke på att jag har haft ont sedan 6 januari, och ingen rehab, löpvila, stretching eller cortisonspruta har hjälpt det minsta, och dessutom med tanke på att jag har mer eller mindre ont nästan hela tiden, så känns det smått otroligt att jag skulle kunna bli smärtfri, och till och med kunna börja löpträna inom en månad. Men efter 10 månaders väntan med smärta så känns det bra att det äntligen blir av. Allt att vinna, inget att förlora.

Ett bodybalance på onsdag hinner jag med innan jag blir stillasittande ett litet tag, men förhoppningsvis är jag snart tillbaka i träningssalen. Håll tummarna för mig på torsdag, kl. 9.30. Just nu håller jag tummarna för att Marie Hammarström ska vinna årets snyggaste mål på Fotbollsgalan