semester utan jobb

I morgon drar vi! Tjohooo! Nästan färdigpackat, snart på väg ner i duschen och sen i säng. vågar nästan inte skriva det här, men jag tror faktiskt att vi har koll på det mesta. (bankar huvudet lite mot väggen här i skrockförebyggande syfte).

Knät har faktiskt känts okej de senaste dagarna, fast jag inbillar mig att jag kände något mer i dag, när jag inte hunnit stretcha. Nåja, jag har många timmars flygresa på mig att stretcha i morgon. Både VFF och löparskor åker i alla fall med till Thailand, ihop med träningskläder och jag har hopp om att kunna smyga ut på några korta försiktiga rundor åtminstone. Annars får jag hålla mig till simning och lite egen yoga samt bodybalance. Det blir nog bra vilket som.

Och i morse ringde de och berättade att jag inte blir erbjuden det där braiga jobbet som jag var på intervju för. Det var väldigt jämnt och av de sex som intervjuades så hade de tre riktigt bra, i stort sett jämna kandidater som alla hade bra kompetens och erfarenhet. Jag "föll på målsnöret", vilket förstås inte är någon som helst tröst. Nya tag! Fast först semester!

Och bloggvila här till jag är tillbaka. Så länge finns jag på Resebloggen.

trötta tankar om träning och annat

Dagens skaderapport, eftersom jag är säker på att alla undrar... Knät ÄR bättre, märkbart bättre. Det känns fortfarande, även om det kommer och går, men även när det gör ont så känns det mindre. Smärtan hoppar fortfarande runt en del, som en halvcirkel runt utsidan av knäskålen, ibland liksom i slutet av lårmuskeln ovanför knät (där jag fick en vansinning brännande känsla under senaste löppasset), någon enstaka gång till och med rakt bak i knävecket, sällan, även om det händer, i senfästena rakt på sidan av knät där jag i 20-årsåldern fick höra, av en naprapat jag gick till, att jag hade kroniska inflammationer som gjorde djävulskt ont att trycka och massera på, vilket han gjorde i ett par minuter för att få i gång blodcirkulationen och därmed starta en läkning. Vid ett tillfälle hoppade smärtan faktiskt över i vänster knä också, till en punkt snett upp på insidan, det var intressant, men försvann rätt fort igen.

Jag tycker jag har varit duktig som inte ens funderat på löpning. Eller jo, tänkt har jag ju. Varje dag, så klart, massor. Tänkt på all den löpning jag inte varit ute på, vilket ändå inte är så många rundor, eftersom jag tränat annat som inte belastat knät, och bara en dag som jag vilade helt på grund av knät och en dag som knät var anledningen till att jag tränade det som så fint kallas alternativ träning, som för mindre än ett år sen var min huvudsakliga träning och det jag gillade mest. Då när löpningen var ett komplement under tiden av året som inneträningen minskade och vädret passade för uteträning. (Numera har jag ju kommit på att allt väder passar för uteträning, men det visste jag inte då.)
Jag har också tänkt på alla rundor jag vill ut på, som jag längtar till och som jag ska ut på så fort knät är bra igen. Dessutom har jag förstås tänkt på all löpning som jag ska göra hela sommaren, resten av året och resten av livet sedan när jag är helt frisk och skadefri, eftersom jag är så duktig och vilar nu så att det här lilla knäontet inte bli något stort och ett riktigt problem.
Men jag har alltså inte funderat på att ge mig ut och springa, inte ens tänkt tanken att jag ska chansa och ge mig ut och "testa hur det känns" och riskera att det här blir något stort, ett riktigt problem.

Det är nog för att jag har blivit så gammal och klok som jag kan tänka moget och långsiktigt i stället för att bli stressad av missade löprundor. Dessutom tycker jag nog att jag ligger bra till träningsmässigt, jag vet att om jag bara är frisk och hel den dagen loppet går så kommer jag inte ha några som helst problem med att springa hela varvet runt, tidsmål kanske får korrigeras beroende på form och hur träningen sett ut närmare inpå, men springa hela vägen vet jag att jag kan och på en hyfsad tid. Det är också långt kvar än, flera månader att träna på, bara jag blir helt smärtfri i knät, så därför finns det förstås ingen anledning att riskera ett längre uppehåll för att jag är otålig och ger mig ut och förvärrar någonting. Största anledningen är nog ändå att jag inte ser varvet som något huvudsakligt mål för min träning i stort eller löpningen specifikt, i enlighet med de tankar jag var inne på när jag väckte upp bloggen igen här i höstas och skrev om hur jag utan att riktigt förstå hur eller exakt när jag hittat löpningen den här sommaren. Jag anmälde mig till varvet för att jag ändå springer, och för att jag redan vet att jag kan springa så långt. Inte för att ha ett mål att träna mot, något som motiverar mig att hålla i träningen och kämpa på under vinter, för det gör jag ju ändå. Och eftersom "det gör jag ju ändå" så kan jag lika gärna springa varvet också, bara för skojs skull. De jag känner som sprungit säger att det är ett väldigt roligt lopp och jag hoppas få uppleva den härliga stämningen. Sedan, eftersom jag är den tävlingsmänniska jag är, när jag väl ska springa så har jag naturligtvis tidsmål för loppet, som jag vill uppnå eller överträffa om jag bara är frisk och skadefri (med reservation för hur mycket jag får sicksacka i loppets början på grund av att jag förstås kommer få starta i en startgrupp ganska långt bak) men det är inte huvudpoängen.
Egentligen inte heller huvudpoängen, men ändå i det långa loppet viktigare än tiden just på varvet - ett enskilt lopp på en speciell dag och tid - är de tidsmål jag har för mig själv som jag vill uppnå på olika distanser, vissa kanske till den här sommaren, andra längre fram i tiden. Når jag några tidsmål så kommer jag förstås att se över och börja sikta mot nya mål i stället. Och i tanken på det ligger förstås långsiktigheten, vikten att få vara hel och frisk under åren som kommer. Jag vet inte om jag kommer att leva till jag blir 36 eller 96, men oavsett hur länge jag lever så vill jag så många år som möjligt av dem vara pigg, frisk, stark, och kunna fortsätta träna och vara fysiskt aktiv. Kanske behöver jag modifiera vad och hur jag tränar med åren, det är ju inget konstigt, men jag tänker aldrig bli för gammal och stel eller trött för att träna och göra saker jag älskar.

Så därför "vilar" jag, det vill säga springer inte förrän jag inte har ont längre och tror att jag ska kunna göra det utan att riskera att få ont, och stretchar och rehabbar/prohabbar så länge. Och eftersom inte får ont av att träna step eller Afro så behöver jag inte ens känna mig stressad av att jag tappar i kondition eftersom jag kan hålla i gång under tiden och även om jag kanske tappar en aning i själva löpningen eftersom det ändå är så att du blir bra på det du tränar så bibehåller jag en bra grund och borde, om jag tränar smart och varierat, snabbt kunna hämta upp det igen och sedan fortsätta utvecklingen framåt när jag väl är smärtfri. (Gud så präktigt det låter, hör jag själv, men men...)

Detta inlägg är redan långt, men jag kan inte avsluta utan att nämna gårdagens nervositet och vad den berodde på (delvis också anledningen till att jag inte hann blogga). Jag var nämligen på en arbetsintervju. En riktigt intressant tjänst på bra pendlingsavstånd, önskedrömmen är förstås att ha ett jobb jag skulle kunna cykla till på mindre än en kvart, men jag vet att det inte är realistiskt. Som vanligt är det "bara" ett föräldravikariat på ungefär ett år, men det vore ändå ett år med ett roligt, stimulerande och utvecklande jobb och antagligen en helt okej lön. Mer än så finns ingen anledning att säga innan de ringer tillbaka och erbjuder mig tjänsten. ;)

Just nu slötittar jag på herrarnas störtlopp som är en del av dagens superkombination, samtidigt som jag skriver detta och försöker komma in på facebook, som visst har stora tekniska problem. Och så tycker jag det är skönt att det är fredag i dag och "ledigt" i morgon. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, och har ett stort sömnbehov och även om jag inte jobbar så går jag upp 6:45 varje morgon för att J ska till skolan så ingen sovmorgon för mig ändå. Jag vet att kvart i sju knappast är supertidigt på morgonen, men det är tidigt för mig, och framför allt när jag sällan lyckas ta mig i säng före halv tolv. I går hade jag dessutom svårt att somna när jag väl kom i säng, trots att jag var väldigt trött. Det blir så ibland i min värld även om jag inte har lika svårt att somna nu längre mot vad jag alltid haft tidigare i livet. En annan gång kanske jag skriver mer om det. Just nu sitter jag här och gäspar och funderar på om jag hinner ta en tupplur och ändå hinna äta lunch och hämta J kl. 13 men jag tror jag skippar det. Det blir bara svårare att somna i kväll då, plus att jag hinner inte sova så länge, så då är jag antagligen bara seg och trött i flera timmar sedan, innan jag vaknar på riktigt igen.

nytt år - nystart!

Nystart, ja på bloggen alltså. I övrigt rullar allt på som vanligt, inget nytt på träningsfronten, inga fåniga nyårslöften att bryta eller hålla. Men ett litet försök att hålla lite bättre liv i den här bloggen och kanske inte skriva alltför mycket eller varje dag, men lite oftare och lite regelbundnare. Det ska väl inte vara så svårt? Jag lovar ingenting, men...

Träningen rullar på bra i alla fall. Trots ett lite stelt knä som jag skyller på några alltför intensiva och prestigefyllda matcher av det Twister som J fick i julklapp som innebar en del statiska och ansträngda positioner som frestade på ett gammalt osmort knä. Och även om jag inte klandrar löpningen på något sätt så måste jag ändå erkänna att den inte förbättrar saken, speciellt inte i minusgrader och snö/is/halka/snömodd. Några rundor har jag ändå fått in och även om knät blir stelt efter så går det åt rätt håll, och stelheten släpper snabbare efter varje runda. Och med lite strategiskt utplacerade vilodagar så blir det bättre och bättre.

Träningen i kort sammanställning fick hamna i ett eget inlägg, det kändes enklast så, efter det långa blogguppehållet. Man kan ju också argumentera att det är helt onödigt och ingen som är intresserad heller, men det är en annan femma. Om inte annat är det bra för min egen del om jag vill veta vad jag har gjort tillbaka i tiden eftersom jag inte loggar min träning i någon träningsdagbok. Har funderat på det och kanske ska börja (då passar det väl bra att göra det nu med nytt år) men har inte gjort det tidigare. Kanske är dax?

Jul och nyår har varit härligt! God mat, mys med familj och släkt, en massa julgodis (hemgjort, lyxigt med mycket choklad förstås). Här på jul, hos bror med familj på nyår. Mycket glögg, slappa dagar blandade med träningen. Lugnt och skönt och alldeles underbart! Och nästa vecka har jag en jobbintervju...

Vi borde ha fått gå på kalas i dag...

Saffransfudge med vit choklad! Smaka på det! Eller alltså det kan ni ju inte eftersom det här är en blogg och än så länge kan man inte smaka genom datorn. Men tänk på det och föreställ dig hur det smakar, doftar, känns i munnen... Mmm! Jag har nyss gjort en sats, hittade ett snabbt och lätt recept på dn.se fast det kommer från bloggen Söta saker - ytterligare en intressant blogg att hinna med. Det verkar väldigt gott och jag ser fram emot att få provsmaka. Mer julgodis i morgon tror jag, då blir det nog chokladkolorna med lakrits, sedan måste jag till apoteket och handla glykos innan jag kan börja göra tryfflar, men med kortare hållbarhet så är det bra om vi kommer lite närmare jul först. Har inte bestämt mig om jag ska göra Leilas rocky road i år igen eller inte, men det lutar åt det.

Borde diska, borde plocka undan i köket, borde fixa/förbereda mitt och Js mellanmål som vi behöver för att åka och träna Afro senare. Snart... Borde också skicka ut A på en promenad med hunden, strax som han själv även kommer svara, med ett muttrande tonfall, när jag säger till honom, tonåring som han är. Själv tog jag en riktigt lång promenad i morse. Jag bestämde mig för att gå till kyrkogården och tända ett ljus på graven. I dag är mammas födelsedag, hon skulle ha fyllt 61. Grattis, älskade mamma! <3

Inget kalas i kväll, i stället blir det andra gången med nya koreografin på Afron, nr 16. Det är en härlig, grundande, jordande koreografi och jag gillar den verkligen. Jag tror fotbollstjejerna jag körde för i måndags också gillade den. Fantastiskt kul hade vi i alla fall tillsammans med trummorna i en timme.

Jag har sökt två spännande jobb på lika många dagar, nu gäller det att hålla tummarna!

inte en till...

Det här med att blogga, det gick så där. Gör ett nytt försök, ett tag. Så får vi se sen. Kanske blir det lättare att blogga mer om jag lär mig att skriva lite kortare, lite snabbare inlägg. I alla fall så har det gått nästan sex månader sedan förra inlägget, vad hände liksom.

Eftersom det gått så lång tid vore det näst intill fånigt att försöka göra en uppdatering av vad som hänt. Det som är av vikt lär komma fram ändå. Två punkter sammanfattar jag ändå; jag är fortfarande arbetslös/arbetssökande/mellan jobb eller vad man nu vill kalla det; jag har börjat springa - på riktigt! Den första punkten är inte speciellt intressant, jag letar än så länge, det går inte så bra - än så länge. Den andra punkten är säkert inte heller intressant, för någon annan än mig, men själv tycker jag den är desto intressantare.

Risken är att detta nu blir en tränings/löparblogg, och sådana finns det egentligen alldeles för många av redan. Och om det mot förmodan dyker upp någon som läser det här tänker de säkert "inte en till".. Men jag antar att jag ändå mest skriver för mig själv så det spelar nog inte så stor roll.

Vad menar jag då med att jag börjat springa på riktigt? Blivit löpare. Två saker, men den viktigaste är rent mental. Jag känner mig som en löpare, ser mig själv som en löpare, det vill säga, en som springer, på riktigt. Inte bara joggar lite någon gång ibland utan springer, löptränar. Den andra saken har egentligen också med inställningen att göra och är således mental, men blir i förlängningen mer praktisk och konkret och handlar om vad jag faktiskt gör, vilket är löptränar. Ganska mycket för att vara jag och i november, väldigt mycket för att vara jag och det har vid flera tillfällen varit minusgrader ute, och jättemycket för att vara jag och med tanke på att inomhussäsongen med de pass jag leder som gruppträningsinstruktör har varit i gång länge. Dessutom springer jag både fort och långt, fast kanske inte samtidigt, och tränar olika typer av pass, olika distanser, olika intensitet, intervaller av olika slag osv. Jag har köpt en löparklocka, en garmin 305, som är min nya kompis som jag tränar tillsammans med. G är en toppenkompis som alltid ställer upp och följer med ut, och så håller han reda på hur fort och långt jag sprungit, och vilken puls jag haft, var jag sprungit etcetera. Skulle jag springa vilse kan han hjälpa mig att hitta hem också. Det finns förstås massor av funktioner i klockan som jag inte upptäckt/provat ännu, och som jag kanske aldrig kommer att behöva, men kul är det i alla fall. Mest använder jag den till att mäta hur långt jag springer och hur länge, och sedan är det lite kul att se hur pulsen legat och kanske så småningom jämföra om det är skillnad på de olika passen jag springer.

När jag väl kommer i gång kan jag skriva nästan hur långt som helst, kanske det som fått mig att undvika bloggandet så länge. Men nu får det ändå räcka för den här gången, för tiden går och magen knorrar, lasagnen som är tänkt att bli kvällens middag, lagar sig inte av sig själv. Dags att sätta fart! En dag kanske jag blir lika bra på att skriva korta och kärnfulla inlägg som Menmia!, min nya bloggidol.

Måste bara avsluta med att ge ett exempel på hur jag numera faktiskt springer på riktigt. För de som har varit löpare "alltid" och i princip sover med löpartights på och skorna under kudden är det nog inte det minsta imponerande, men för mig är det stort och visar på förändringen. I går kom vi hem från en helg i Trollhättan, där vi firat underbara lilla A, min brorsdotter, som I DAG fyller 1 år. Klockan var ca 17:30, det var kolsvart ute, och flera minusgrader. Efter en kort stunds laddning vid datorn drog jag på mig löparutrustning, tog min kompis G och programmerade in korta intervaller. 10 x 200 m, 30 sekunders vila emellan, och så gav jag mig ut. Och inte nog med att jag verkligen tog mig ut i kylan och mörkret (ja, jag hade reflexväst), och inte nog med att jag sprang intervaller (fast korta är mycket enklare än långa, helt klart), jag TYCKTE DET VAR SKÖNT!

vegetarisk lasagne och trädgårdsarbete

Jag måste bara berätta om den vegetariska lasagnen jag gjorde till lunch häromdagen. Inspiration har jag fått från olika håll, men själva receptet är improviserat.

Jag började med att hacka en gul lök och fräsa den i lite rapsolja i en gryta. Samtidigt kokade jag små linser som jag först blötlagt ett par timmar, nästan färdiga.
I lökfräset pressade jag ner två vitlöksklyftor. Tre skalade och grovrivna medelstora morötter åkte också ner där. När det mjuknat lite hällde jag över ett paket krossade tomater och spädde med lite vatten. Kryddade med salt, peppar, en skvätt thailändsk fisksås (för övrigt en helt fantastisk smakförhöjare som kan förbättra det mesta), thai sweet chili sås, balsamvinäger, spiskummin, gurkmeja och en nypa socker. I med linserna som fick koka färdigt här i. Hade en påse med lite strimlad vitkål i kylskåpet så den fick åka i också.

Av med plattan, och när det inte puttrade längre hade jag i två burkar smaksatt keso - grillad paprika. Varva med lasagneplattor i en ugnsfast form. Mozarella uppepå och så in i ugnen en stund tills lasagneplattorna mjuknat och osten smält och fått en härlig gyllene färg. Det var så gott!

I dag har J och jag ätit bakad potatis med en röra av kesella/lätt crème fraiche, strimlad purjo, riven morot och strimlad rökt kalkon, sån smörgåspåläggskalkon, smaksatt med salt och peppar, paprikapulver och dijonsenap, bara en skvätt vardera av olivolja och vitvinsvinäger. Inte tokigt det heller.

Sämre väder i dag, solen var framme i förmiddags men det har blivit mörkare allteftersom under dagen, får se när regnet kommer. I går däremot var det härligt, om än kyligt i skuggan och vinden. Efter lunchen gick J och jag ut i trädgården och grejade, fortsatte vårstäda den och göra fint. Jag tog tag i en av mina två pallkragar som jag skaffade förra året för lite enklare odling för husbehov. Rucola, huvudsallat, squash och salladsärtor var det som gick bäst, lite ötrkryddor försökte jag med, men de kvävdes nog av den vildväxande rucolan bland annat, så det blev inte så mycket med den. Lite vackra luktärter längs en kant blev det också, men det får jag se om det blir i år. Jag insåg att två pallkragar är inte mycket för allt jag vill odla så då får man planera och det känns dumt att "slösa bort" plats på blommor... ;) I går blev det i alla fall bondbönor, rucola, huvudsallat och persilja. Jag ska snart ge mig i kast med den andra också, men det var bondbönorna det var mest bråttom att få i jorden. Jag har dessutom bestämt mig för att så morötter utanför pallkragarna, bredvid min mastodontrabarber. Rabarbern har dessutom vuxit till sig ordentligt så nu är det bara att börja utnyttja den till goda pajer, saft, muffins, chutney eller vad man nu känner för. Syrran kanske kommer över en sväng på fredag och hjälper mig att baka. Det bästa är att hur mycket man än tar kommer det snart nya stjälkar så man kan baka ännu mer.

I dag har jag hittat några nya jobb att söka så jag ska väl ge mig i kast med att fila på ansökningsbrev, lite senare kanske. Och i kväll ska jag instruera Afropowerdance, ett härligt pass, fyllt av energi och rörelseglädje. Vi är två instruktörer som delar på det passet den här terminen och på grund av det, plus att jag har haft ont i ryggen och fått rekommendation att undvika sådana typer av rörelser, mycket framåtböjningar, så var det flera veckor sedan jag ledde ett Afro-pass. Nu är jag riktigt laddad och sugen, det ska verkligen bli kul att få köra i kväll.

I går kväll vad det step och bodybalance, som alltid på tisdagar, även det två riktigt roliga och sköna pass att leda. Jag älskar att vara gruppträningsinstruktör och hoppas att jag alltid kommer kunna hålla på med det! Nu behöver jag ta tag i disken och plocka i ordning lite i köket tror jag.

mitt första inlägg

Mitt första inlägg - hur kreativ är den rubriken? Jaja, nu är jag här i alla fall.

Blogg, varför det? Bra fråga och jag vet inte riktigt faktiskt, får se vad det blir av det. Jag kanske tröttnar efter två veckor.

Just nu sitter jag och lyssnar på Train - Drops of Jupiter, liveversion (tänk om de kunde komma och spela i Sverige någon gång) på spotify och har inte så mycket annat för mig. J leker med grannflickan, jag fick själv en kopp kaffe där nyss när jag följde henne över gatan. Tidigare i dag har jag ringt arbetsförmedlingen och anmält mig som arbetssökande. Kontoret i Kumla har inte öppet i dag så jag kunde inte gå dit, det får jag göra i morgon.

Jag borde väl snart gå och och ta hand om disken också, ge hunden G mat och fundera på vad vi ska äta i kväll. Mat är viktigt och kan sällan ta upp för mycket av tankeverksamheten, när man väl blivit hungrig är det ju för sent att börja planera och de som känner mig vet att jag blir hungrig väldigt ofta. Kanske grilla i kväll? Om vädret verkar hålla sig, det var fint i förmiddags men har kommit in en del mörkare moln. Kanske ett glas rött till det, fira första dagen i frihet.. ;)